Hejdå älskade vardagsvanor.

Coldplay sjunger in morgonen och jag sitter här vid fönster karmen för kanske sista gången och skriver några sista visdoms ord. älskade villevillekulla. jag kommer sakna att kika ut över grannens välklippta gräs, att se hur vinden rånar äpplen från trädet, sakna att se Danmark som min egen granne. trots allt, folk flyttar, datorer krashar, påvar dör, bussar bytar utseende med det som tycks vara desamma är Helsingborg. för det skulle vara fånigt av oss att förneka att våra liv inte förändras, men för nu, så förändras ingenting. Villevillekulla förblir mitt hem, för idag och 2 dagar till.

utanför fönstret tycks regnet aldrig svika mig. jag sitter här med Mr lycka i ena handen och rädslan i andra. kombinationen är usel.

kom igen då Mr lycka, jag längtar efter en vinst. en värdig vinnare. en som aldrig är rädd.

1-0

från lugna kvarter till CITY!

allt börjar stämma med mallen numera. precis som jag vill ha det. en flytt står på schemat och om en vecka har jag lämnat villevillekulla för gott. sorgligt? ja. jag lämnar mina minnen här, tio år av mitt liv och börjar ett nytt nere i stan. stadsliv. gula bussar. trafik. pizzarestauranger. kabel-tv. CITY här kommer jag!

Life in technicolor

trots att jag är världens sämsta uppdaterare sitter jag här och känner mig inte ens lite illa till mods. så många vägar, omvägar och val jag tar för att bestämma mig om jag ska fortsätta eller avsluta bloggen helt och bara försvinna ut ur stora bloggvärlden förevigt. något sånt. och samtidigt som jag velar fram och tillbaka på denna ändlösa väg till en destination som heter svaret, kan jag inte undgå från att fråga, är vi framme snart?

I love love, oh i love love

dagarna går åt till att umgås med fina människor, ta nattdopp, åka bil mitt i natten och känna vinden i håret, äta allt för goda måltider, skratta, få solkysst kropp och ta vara på dagen till fullo.

alldeles för fint.