söndag 26 augusti 2012

ATTFLYTTAHEMIFRÅN.

också sitter man där i sitt tonårsrum. livrädd. stearinljusen brinner och Jeff Buckley sjunger Hallelujah. som så många gånger förr. man ska hålla på traditionerna som Staffan en gång sa. jag sitter och tänker att det är en ynka vecka kvar tills jag lämnar Helsingborg. och jag som så länge längtat. men så står man där med tvättmedel och bomullpads samt diverse artiklar som ska fylla ens egna badrumskåp i sin egna lägenhet och längtan byts ut mot rädsla. rädslan för att inte vara redo. rädslan för att vakna upp när jag är 26 och känna att jag flyttade hemifrån för tidigt. ja, jag älskar min mamma mer än alla glassar i hela världen och är äckligt hemmakär. för hem kommer alltid att vara hem. och det är något som aldrig kommer förändras. 

torsdag 23 augusti 2012

VADHÄNDEMEDOPTIMISTEN?

jag trodde aldrig Jonas Gardell när han en gång skrev, förr eller senare faller allt. antog att han hade bråkat med Mark eller nått skit. en pessimist.  men jo, nu tror jag honom. förr eller senare faller allt. det spelar ingen roll om man slått knut, spikat 100 spikar i en bräda. för det kommer alltid vara någon spik som man slått in fel, så förr eller senare faller allt. livet är som ett plockepinn, och drar man i fel pinne så kan hela skiten rasa. falla. det spelar ingen roll hur mycket folk kämpar för att saker och ting ska hålla. för förr eller senare faller allt. inget är för givet. optimisten inom mig som jag trodde att jag skulle leva med förevigt. han har fallit. borta. tro inte, ännu mindre hoppas. för de blir sällan som man tänkt sig. och ni där ute som fått era drömmar att gå i uppfyllelse, tja, jag kan inte säga något annat än grattis.