WHATWENTWRONG?

vad var det egentligen som defnierade oss som personer? våra misstag? våra val? och om det skulle vara detta, kan jag inte undgå från att undra, vad gick fel?

WHYQUESTIONIT? PART TWO.

jag tror många människor är rädda för att fastna, men samtidigt livrädda för förändringar. älskade bekvämlighet kontra något nytt, lite läskigt spännande. för hur bekväm och tillfredsställd man än är, så är det alltid något litet i bakhuvudet som ligger och ruvar och tänker att man hela tiden vill prova något nytt. jag förstod aldrig riktigt vad Oskar Linnros menade när han en gång sjöng, om du aldrig provat hur kan du då vara säker. gick han själv bara igenom en tristessperiod i sitt liv, eller var han sugen på att orientera med sin sexualitet?
jag tror man ska skita i att tänka så värst mycket, är jag bekväm, är jag sugen på att testa något nytt? blabla.. för som jag sagt förr, om man är säker på en sak och trivs med det, varför ifrågasätta det?

FÖRLUSTER/FÖRLORA/blabla

idag har jag tänkt på förluster. jag är inte rädd för mycket i denna värld, men mitt i detta bekväma liv jag lever, så är jag rädd för att förlora. rädd för att förlora och komma sist i loppet och inte få någon pokal. rädd för förlora mina starwars t-shirts som ligger mig så varmt om hjärtat. rädd för att förlora spargrisen med alla enkronorna som jag sparat så länge jag kan minnas. rädd för att förlora de få minnen av pappa jag har kvar. men mest av allt är jag rädd för att förlora någon.
för den mest farliga och hjärtekrossande förlusten av alla, är förlusten av någon. några. skit i tävlingar, t-shirts, den fule spargrisen och minnena. jag har sagt det innan och jag säger det igen, håll fast vid dem ni älskar, släpp aldrig taget, och ta aldrig någon för givet.