ONELASTTIME.

när man inser att man gör allt för en sista gång i sitt hem blir allting helt plötsligt sorgligt. bäddade med rena lakan i sängen och blev rörd för att det var sista gången jag trädde på örngotten på mina kuddar i mitt tonårsrum. och ändå avskyr jag att bädda sängen. blev litet ledsen innan när jag stod och bakade bullar och tänkte att det var för sista gången. kom på sen att jag aldrig någonsin har bakat bullar förut. så det var väl en första o sista gång. vafan händer med mig? är jag verkligen så hemmakär eller är jag sjuk i huvudet? 

NÄRMANINTEMINNS.

sitter på golvet, håller ett fotografi av Pappa, Mamma, Amelie och mig. det är nyårsafton, eller det är de iallafall vad som står på baksidan av fotografiet. nyår -99. pappas sista nyår. försöker minnas kvällen. vad vi pratade om. maten. gästerna. jag och Amelie skulle bergis få varsitt glas pommac innan maten. då var det fest. då var det ett nytt år som skulle komma. party. jag blir sittandes på golvet med fotografiet i handen och blir litet ledsen när jag tänker på att bilden är de enda bevis jag har på att händelsen faktiskt har hänt. att vi stått där alla tillsammans, hela familjen, lyckliga. funnits. existerat. pappa visserligen sjuk men ändå levande. alla. en kvadrat som nästa år skulle bli en trekant. allt känns långt borta. känns som det aldrig hänt. försöker minnas. vill minnas. har förträngt. försöker. lycka. skratt. pommac. fyverkerier. försöker minnas men minns inte.