måndag 11 juli 2011

NÄRMINNENKÄNNSJOBBIGA.

minns hur jag sprang upp på mitt rum för att ta fram spargrisen, minns hur jag stod med spargrisen i handen, minns hur jag skakade den upp och ner, upp och ner för att få ut 169 enkronor så att jag skulle kunna betala Tom Jones skivan som pojken i dörröppningen sålde ifrån jultidningen. minns att det var flera månader kvar till jul men att jag ville köpa skivan till pappa. ville göra pappa glad, gladare, friskare. till jul tänkte jag. minns hur jag lämnade över kronorna till pojken. betalade, blev nöjd och kände något slags lugn. minns att skivan var någon slags garanti på att pappa iallafall skulle leva på julafton. minns hur jag stängde ytterdörren och minns hur jag nästa månad stod med skivan i handen samtidigt som du inte längre fanns. minns begravningen, minns tårarna, minns. men samtidigt minns jag inte. du är ett suddigt minne. någon som funnits i ett annat decennium. minns, men minns inte. vill minnas, vill förtränga. vill men vill inte.