att se sitt eget liv spegla sig i någon annans är något så emotionellt att det är näst in till problematiskt att beskriva. i taket lyser stjärnorna beskrev det flicka som med ett brustet hjärta förlorade sin förälder, precis som jag. aldrig har jag känt igen mig så och så sällan har det varit så känsligt. det blev ett par svullna ögon som såg eftertexten rulla ner för bioskärmen idag och en flashback som gjorde ont.



It’s a hole that I’ll never quite fill.

idag är världen stängd.

dagar som nu hade jag behövt en stark hand. någon som kan säga att, det är okej och faktiskt mena det. det jag tänker prioritera först nu är en runda i skogen, rensa huvudet och få alla bitar på plats.

det finns inget som är så fint som kärlek. tänk på det.

_____________by me

tankarna om att upphöra skrivandet har aldrig varit så starka som nu. att bara lämna den period som jag tagit mig tid för att skriva om mina funderingar och berättat vad som mättat mig i mina dagar. jag lät bloc party sjunga x antal låtar då jag faktiskt insåg att jag vill ha en sida som är min, min egen där jag kan skriva det jag vill.

så varför inte?
världen tycks numera ständigt vara stängd, och vet ni vad? den lär inte vara öppen förräns jag kommer på ett sätt att rädda den. så här kommer jag, the boring name i ny figur som miss hero.

legendary.

nu sitter jag här med en slarvig knut i håret, salta kinder och ögonlocken tycks väga kilon. idag känner jag inte för någonting.



absolut ingenting.

Mina damer och herrar,
COLDPLAY BILJETTEN
ÄR BESTÄLLD!

att vara ensam kvar på skolan tills klockan är halv 6 är något som jag associerar med något dåligt, något svart och för att inte säga plugghäst. men det ansträngande är över och efter regn kommer solsken så vad säger ni?

idag är världen öppen

jag är så otroligt trött, och hade jag inte varit så trött så hade jag faktiskt varit glad att jag lever. jag känner mig som en dramaqueen i en film och ser framför mig hur jag lägger mig ned på marken av utmattning och säger något i stil med, "fortsätt utan mig." det känns litet klassiskt, nästan för klassiskt, men det är innebörden jag vill åt.

nu kör vi, mat och plugg!

/ the boring name

sanningen om mig själv är som min egen skugga. den går inte att fånga, men på den plats där ljus och mörker möts ska jag finna sanningen om

mig själv.

mörkret har lagt sig och gryningen knackar på dörren. härligt! jag är ensam hemma och studerar. nu ska jag lägga mig i badkaret med x-tra stora koppen choklad i ena handen och sp-intro arbetet i andra och försöka koppla av.

twenty two fourteen

när orden tryter och lusten att skriva, ligger under nollstrecket är något som jag ser i samband med bloggtorka. litet heja? nja, inte ens ett litet hejaheja bjuder jag på. jag tar gärna den andra delen av mitt liv framför skrivandet, men känner ändå att prestationsångesten är högre än någonsin. kanske måste jag göra något storartat som att rädda världen, för att känna lugn och ro liksom? kanske har jag hamnat i mappen bisarr och sitter fast?

kanske är jag faktiskt fast, tänker jag. och sen säger jag, idag är världen stängd och fnissar länge.

Johan Walhström sjunger Molly Molly mus och jag och Tess äter litet på natchochips. jag tänker att blandningen kunnat vara bättre.

iallafall litet bättre.

well, isn't it ironic

i skolan läser Ebba 100 sätt att rädda världen. och jag känner att prestationsångesten är högre än någonsin.

<3

det snöade och jag och Tess är ute. vi tog en paus från det kalla och ställde oss under ett tak. jag satte mig på huk och placerade mina kalla händer långt inne i pälsen. världens snällaste och finaste T, sa jag ett flertal gånger och hoppades att snön aldrig skulle svika oss.

min syster Amelie är förmodligen den sötaste som finns.
kom hem?

gryningen har smugit sig på och boys 2 men sjunger end of the road. jag är home alone och ser hur havet håller uppe de scandlines som är på färd mot Danmark, ser hur frosten kramar om äppelträdet och blickar in mot Amelies rum som står tomt. utanför mitt fönster fortsätter allt precis som om dom inte vet. dom vet ingenting, men Boys 2 men's röster avlägsnar sig inte fast än att världen där utanför håller på att rasa.

kanske är världen öppen imorgon.

POOL-PARTY!

jag och c, 08

ett pool-party med iskalla öl, hade inte varit helt fel. wow!

The sun is trying to kill the moon

jag och Tess dansar in vår första dans för i år. årets första dans, 2009, wow! när jag hoppar rundor med T fylls jag av ett dåligt samvete som visar mig alla de gånger jag varit arg på T. fina fina Tess. jag sjunger honey and the moon och känner att samvetet gungar långsamt och jag känner återigen hur min dans blir till en känslomässig brylépudding.__ vilken start, tänker jag och sätter igång honey and the moon på högsta.

idag är världen stängd.

jag passar E och tycker att hon har ett sånt oehört sött hårband.
vilket fint hårband, säger jag. tack, det är mammas. sen går E iväg tillsammans med sitt fina hårband och hoppar på studsmattan.


(E, ett av grannbarnen. E's mamma gick bort förra året.)

NYTT ÅR!

Gårkvällen var helt glamorös! jag bar snyggaste klänningen från s'nob och firade nyårsafton hos Lovisa med utomordentligt god mat och ett fint sällskap. himlen glittrade i en helt amazing färgskala och det blev klackarna i taket till MAX!

idag har jag rastat mig med en lång stadspromenad och tv-tittande. nu väntar mat och jag känner mig hungrigast ever.