wake up NEW YORK!

nu är jag sådär drop dead och dricker litet moserande i väntan på Ebba. nu kör vi!

och som det första regnet kom på väldigt väldigt länge, så tycks mina ord och tankar följt med.


vårregnet.

Helsingborg kontra New York

alla samhällen har på de ena eller andra sättet blivit format av de människor som lever i det. och är inte Helsingborg ett exempel utav perfektion så säg till. samtidigt kan jag inte undgå från att bli litet besviken. bilden ovan gör så att det kliar i fingrar bara för att få komma bort. för någon gång är det min tur, att ta studenten och resa farfar away. och när den dagen kommer, ja, då kan lycka skrivas med stort


L.

thats what friends are for.

när skolan känns som mest tung har jag finaste hjälpen. lucky me. denna hjälp associerar jag inte med lärare utan Sp1b's få få guldkorn. och vet ni? dom finns! mina guldkorn ser ni på bilden nedan.
Frida, Ebba, Stina och Aina.

wake up AMERICA!

hello längtan

just nu längtar jag bort. bort från Helsingborg och farfar away till ett land som kan ge mig fräknar och bikini-streck. jag vill leva, fullt ut, nonstop, åka bil och sträcka ut händerna ut genom bilrutan, känna vinden i håret och pussas med den jag tycker mest om i ösregn. jag vill resa, känna lycka, shoppa så mycket att man har kassar upp till armbågarna, umgås, äta utsökta måltider, sjunga högt och ligga och slumra i gräset.


happiness.

´i varje saga finns ett lyckligt slut, något kliché med att prinsen kommer på sin vita häst och sedan lever man happily ever after. men i alla sagor handlar det inte bara om att hitta sin prins, utan det faktum att man vill bli räddad. och har man hittat någon som kan agera prins och ens räddning,


well, that's the ultimatum.

denna månaden har jag ungefär fått lika mycket sagt som Göran Persson fick under sina år. något sånt liksom. men jag skriver när tankarna poppar som små popcorn och när det kliar som mest i fingrarna.

och jag lovar er, Ill be back. och när jag väl gör det då kommer jag bjuda på en hejdundradesuppdatering.

by me

idag har jag suttit och filosoferat och tänkt så ovanligt mycket. jag antar ibland att under kategorin livet ingår det att bli tagen förgivet ibland och inte känna sig speciellt uppskattad. egentligen hade jag velat vara fredagslycklig ikväll men jag gör det precis mitt humör känner och faktiskt tilllåter.

för idag är det inte okej.

Superwoman kontra krafter

idag packade datorn ihop, min livlina till omvärlden och mitt hemliga hjärta. faktum är att jag riktigt kände hur alla mina celler dränktes i obehag och jag var tvungen att göra något drastiskt för att hålla tankarna borta. jag var ute från världen. jag kunde inte ens skriva hur mycket jag faktiskt ville rädda den. jag var superwoman utan mina krafter. hur hemskt liksom?

fashionista och John Blund

finaste tröjan, aka innehåll i Amelie's garderob.

när ens syster är ute och ser sig om i världen är detta även känt som en våldgästad garderob. men faktum är att jag inte ens orkar leka fashionista ikväll. de senaste dagarna har min sömnlöshet och jag gått hand i hand samtidigt som John Blund gått sin egen väg. borta liksom. ögonlocken tycks väga bly och inget känns mer frestande än sängen just nu.

Tess och jag är ensamma hemma. T och jag. ett två två. jag och T. tre tre två. solen har nått över hustaken och havet kluckar mot gröningens stenar. två tre ett. påskägg och hundmat. tre ett ett. Bloc party sjunger och det är dans på terrassen, jag förknippar snabbt stunden med en scen ur titanic. ett två tre. Rösten från Bloc party avslöjar att världen där ute håller på att rasa. tre två ett.


nu är det dags.

girlie

nu tar jag cykeln i riktning mot Ebba. ikväll blir det ansiktsmask och serier.

Löv it!

att hetsa

min to-do-list känns längst ever. trots det tycks jag inte få mycket gjort. det slog mig då, varför vi alltid behöver en knuff i rumpan för att få något gjort. medans jag tänkte, och tiden tickade, fann jag inte något svar. kanske är vi för osäkra för att vara självständiga och göra våra to-do-list's själva? eller behöver vi bara någon som kan agera skyddsnät?

och har man redan hittat sitt skyddsnät, tja, då är man nöjd.



nu kör vi, to-do-doie-list.

kvinnan utan klänningen ärlikamed?

gårkvällen bjöd på första sommarfesten och det invigde jag med min fina klänning trädd på min kropp. hur fint som helst! och jag kunde inte undgå från att undra, vad vore kvinnan utan klänningen? för jag menar, det enda vi tänker på är om mössen och fåglarna hinner sy klart Askungens klänning i tid eller otid. så numera får vårgarderoben prydas av klänningar så olika, färgglada och vackra, och vet ni? well, thats just fabulous!

kärlek

det mest fina på jorden, det mest oförutsägbara och det som knyter världen samman med ett ord, kärlek. det finns så många relationer och förhållanden, alla så olika, unika och helt fantastiska. och att hitta någon som älskar sitt riktiga jag, är förmodligen något utav det bästa som finns.


helt fab.