jag sitter ofta här, men jag skriver inget. försöker. försöker komma på vad som har hänt. vad som är fel. varför det inte funkar att skriva längre. jag sitter nog och försöker rätta fel. men det går inte. för ingenting är fel. det bara fungerar inte längre. det är precis som om tangenterna slutar fungerna när jag sätter fingarna på dom. osammarbetsvilliga jävlar ha?
jag vet inte om det här känns riktigt rätt längre. skrivandet. jag är liksom tom på ord. jag har inget mer att säga, inga flera tankar att dela, inget mer känns det som. jag vet faktiskt inte, vet ni? någon själ där ute i cybervärlden? inte? nej?
också har jag kommit till en punkt då jag inte har något att säga längre. för anledningen att jag skriver är inte det faktum att jag vill säga något. jag skriver för att jag har något att säga. jag har fått lära mig att man inte ska försöka lista ut vad andra människor vill höra från en. utan istället bara säga vad man har att säga.