wake up NEW YORK!

nu är jag sådär drop dead och dricker litet moserande i väntan på Ebba. nu kör vi!

och som det första regnet kom på väldigt väldigt länge, så tycks mina ord och tankar följt med.


vårregnet.

Helsingborg kontra New York

alla samhällen har på de ena eller andra sättet blivit format av de människor som lever i det. och är inte Helsingborg ett exempel utav perfektion så säg till. samtidigt kan jag inte undgå från att bli litet besviken. bilden ovan gör så att det kliar i fingrar bara för att få komma bort. för någon gång är det min tur, att ta studenten och resa farfar away. och när den dagen kommer, ja, då kan lycka skrivas med stort


L.

thats what friends are for.

när skolan känns som mest tung har jag finaste hjälpen. lucky me. denna hjälp associerar jag inte med lärare utan Sp1b's få få guldkorn. och vet ni? dom finns! mina guldkorn ser ni på bilden nedan.
Frida, Ebba, Stina och Aina.

wake up AMERICA!

hello längtan

just nu längtar jag bort. bort från Helsingborg och farfar away till ett land som kan ge mig fräknar och bikini-streck. jag vill leva, fullt ut, nonstop, åka bil och sträcka ut händerna ut genom bilrutan, känna vinden i håret och pussas med den jag tycker mest om i ösregn. jag vill resa, känna lycka, shoppa så mycket att man har kassar upp till armbågarna, umgås, äta utsökta måltider, sjunga högt och ligga och slumra i gräset.


happiness.

´i varje saga finns ett lyckligt slut, något kliché med att prinsen kommer på sin vita häst och sedan lever man happily ever after. men i alla sagor handlar det inte bara om att hitta sin prins, utan det faktum att man vill bli räddad. och har man hittat någon som kan agera prins och ens räddning,


well, that's the ultimatum.