spin me round again

jag känner mig så här, nästan jämt.
ensam.. Finns så många egentligen menhur många är det som ser vad händer inom en? Helsingborg är fullt av självupptagna personer, och jag är riktigt trött på det nu.
jag orkar inte skolan
jag orkar inte vänner som sviker
jag orkar inte falska leenden
jag orkar inte svartsjuka

jag orkar inte leva med att jag aldrig kommer få se dig igen pappa.
det är de enda såret som aldrig kommer läka,
inga plåster går inte ens och sy ihop mitt hjärta.
Spelar ingen roll vad som kommer att
hända för det är ändå en ständig smärta
man får stå ut med så fort man går upp på morgonen.
Natten är den enda lugna stund jag får, en enda stund där jag inte tänker på dig.
Well, jo. Ibland till och med det. Fast bara mardrömmar.
Inga bra minnen med dig, och det har jag ändå hundra av.
Varför är det så? Jag vill inte minnas tiden när du var sjuk,
ändå är det bara de som påminner mig om dig,
du var min pappa och det komer du förbli.
Du kommer alltid att finnas med mig mamma amelie.
och vi älskar dig.

spin me round again
and rub my eyes,
this can't be happening

A N N A