ett par nyrakade ben steg uppför trappan med en handduk runt om sig, de ben som jag syftar på är inte mindre än mina. jag gick därpå in på mitt rum och började leta efter något som varit värt mer än guld för mig. mina vänner boxar. tv showen friends som alla på denna planet känner till. då mina 10 utav 10 boxar stod hursomhelst i hyllan, vissa som inte ens är där. (hur kunde jag någonsin lånat ut mina vännerboxar?) nej minsann, det hade aldrig funnits i min skalle innan. never ever! jag har rent ut sagt glömt bort den saken som var min största sysselsättning i dagarna förut. vänner lovade mig friends forever och lovade samtidigt att de alltid skulle stå i min bokhylla förevigt. alltid. under alla omständigheter. no matter what.med ett par iskalla duschdroppar som rann vid sidan av ögat såg jag på när mina minnen suddats ut. då jag till och med bestämt en dag för länge sedan att jag skulle åka till manhattan - new york för att besöka deras hus som inspelningen pågått i. bedford street 90. men friends existerar inte i min vardag längre. och så är det. nu är dom bara en ägodel som står i min hylla. what ever if dom kommer bort, i dont care. inte längre iallafall.
friends - probably the best show in the world.
och så var det inristat i alla mina skolböcker.
besviken på mig själv, otroligt besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar