Jag och tess ligger på en filt i gräset. det är höstvarmt, (åh vad jag längtar efter färgglada löv) och ett molntäcke har lagt sig över himmeln. vi äter pasta med pesto. eller nej, för tess äter gräset. gräs är hårt och mjukt på en gång. strävt och kantigt, och en aning stickigt. inte så värst gott att tugga på egentligen. tess vet ju faktiskt inte att detta är gräs, hon kan inte orden. bara upplevelsen att mumsa i sig som en häst när dom går på bete. när jag tänker efter hur gräs smakar så kan jag nästan känna hur allt känns att ha i munnen. trä, enkrona, jeans, lyktstople och sand. då måste det betyda att jag någon gång stoppat dessa saker i munnen? B-L-Ä.
(Tess - min otroligt mesiga men fina hund. som gillar allt som går att äta inklusive gräs.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar