det snöar igen. jag lyssnar på fin musik och tänker på hur fint livet är. faktiskt. människor kommer in i ditt liv och bestämmer sig för att stanna. jag har insett hur konstigt det faktiskt är att en person som jag inte haft i mitt liv alls länge, redan fått en stor betydelse hos mig. i mitt liv. trots att jag har svårt att släppa människor nära inpå. det är konstigt, underligt, men jag bryr mig inte. för jag trivs, so damn good. så, ibland måste vi sluta analysera de förflutna, sluta planera framtiden, sluta räkna ut exakt vad vi känner och sluta avgöra precis vad vi vill och bara låta det komma. låt livet leka ibland. oh, tro mig, det behövs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar