tandläkaren säger att jag har ett hål, också stoppar hon in den elaka maskinen i munnen på mig och lagar mig. trots att jag hatar maskinen så tänker jag att det är tur att man med rätt redskap och maskiner kan laga vissa hål och saker som är sönder. sen tänker jag på brustna hjärtan och minns hur ont det gjorde senast mitt var itu. som ett tandläkarbesök fast 100 gånger värre. samtidigt tänker jag att man inte ens med rätt redskap och maskiner och utbildade människor kan laga hjärtan. för det kan bara tiden göra. så, tiden gör ont och det kommer svida, men den läker alla sår. och kanske kan ni som jag, inse det medans man ligger där i tandläkarstolen och bara väntar på att tanten i den vita blottarrocken ska säga: nu är du lagad.
måndag 20 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar