jag har under mina 17 år och 11 månader, alltid trott att vi behöver distans för att komma närmre. sett distans som något nyttigt för två personer, men distans som innebär flera tusen kilometer och mil från varandra betyder också saknad. den saknad jag känner efter S är som en ilande känsla av något som jag inte ens kan sätta fingret på. så, idag fick jag en tanke,
sakna - nyttigt eller bara tortyr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar