också sitter man där i sitt tonårsrum. livrädd. stearinljusen brinner och Jeff Buckley sjunger Hallelujah. som så många gånger förr. man ska hålla på traditionerna som Staffan en gång sa. jag sitter och tänker att det är en ynka vecka kvar tills jag lämnar Helsingborg. och jag som så länge längtat. men så står man där med tvättmedel och bomullpads samt diverse artiklar som ska fylla ens egna badrumskåp i sin egna lägenhet och längtan byts ut mot rädsla. rädslan för att inte vara redo. rädslan för att vakna upp när jag är 26 och känna att jag flyttade hemifrån för tidigt. ja, jag älskar min mamma mer än alla glassar i hela världen och är äckligt hemmakär. för hem kommer alltid att vara hem. och det är något som aldrig kommer förändras.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar