när man inser att man gör allt för en sista gång i sitt hem blir allting helt plötsligt sorgligt. bäddade med rena lakan i sängen och blev rörd för att det var sista gången jag trädde på örngotten på mina kuddar i mitt tonårsrum. och ändå avskyr jag att bädda sängen. blev litet ledsen innan när jag stod och bakade bullar och tänkte att det var för sista gången. kom på sen att jag aldrig någonsin har bakat bullar förut. så det var väl en första o sista gång. vafan händer med mig? är jag verkligen så hemmakär eller är jag sjuk i huvudet?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar