the scientist

- fredagen över och lördagen har fått sin början i exakt 11 minuter. 11 minuter som aldrig kommer existera igen, 11 minuter har jag slösat bort på att lyssna på the scientist om och om igen. 11 minuter som jag ska försöka att inte glömma, ta vara på att jag finns här. för tack att jag får leva egentligen, livet går med sina motgångar men det är ändå att få uppleva livet. det tycker jag alla borde få göra, fast på ett bra sätt. jag kan väl inte säga att mitt liv har haft en början som alla borde få ha. eller jo, tills jag var 8 år. jag önskar min pappa kunde få se mig när jag tar studenten, eller går ner för altaret och se hur lycklig jag är i stunden. för det är inte många gånger jag känner mig lycklig. och just då när mina viktiga händelser inträffar, då vill jag att du ska få uppleva dom. med mig. alla skulle bara veta hur mycket jag saknar dig, hur mycket vi saknar dig. matsalsstolen är tom, där du skulle sitta med oss än idag. men nu gör du inte det, och det sårar oss så mycket att du inte får laga den maten du vill för det var din stora passion i livet. jag kommer ihåg när du insåg att du inte kunde laga mat längre, för du var för svag och orkade inte med det. jag kom ihåg hur uppriven du var, precis som alla oss andra.

jag hoppas att du kommer titta på mig när jag tar studenten, går ner för altaret med det lyckliga leendet du älskade på mina läppar. jag kommer alltid vara din solstråle,
nu väntar sängen med en bra film.