<3

and as for me, i had the perfect protection.

the protection

ibland kan saker kännas svårt, så som att dra sig aktiverum. våga cykla tillbaka till det som en gång var mitt sagoslott men som nu blivit förgiftat av Helsingborg. men idag hade jag mitt skyddsnät i fickan, nämligen Ebba. och trots min avsky, så vet jag, att det alltid finns några som klarat sig från detta gift och idag blivit som mitt skyddsnät. och vet ni vad? jag behöver er.

Breathe.

nu sitter jag här vid fönstret, dimman som just hängt tungt runt villevillekulla har nu blivit sol. fina fina solen. jag känner mig en aning osäker och rädd om jag ska våga mig låta öppna mitt fönster. andas in Helsingborgs luft och låta mig bli förgiftad. men nu ligger sanningen och skaver och jag kan inget annat än att bli litet förvånad. min egen dimma tycks ha försvunnit samtidigt som jag börjat acceptera Helsingborg på en ny level. för när det kommer till Helsingborg, varför är vi alltid så osäkra? och beror det på att vi bor här? det är dags att rädda världen säger jag, och ställer mitt fönster på glänt.

i väntan på den rätta lägenheten

det är något visst med Helsingborg såhär dags på morgonen. solen har nått över taken och jag sitter här omgiven av pampiga hus som liknar byggnader tagna från Orange county, och jag kan inte undvika att jämnföra mitt eget boende med ett mjölkpaket. utgångsdatumet närmar sig och när vi passerat det, blir vi för gamla och för sura


för att köpa ett nytt?

lägenhetsfilosofier

nu sitter jag här och ser ut över grannens hus av perfekton, och tänker om vi någon gång kommer lämna villevillekulla. den perfekta lägenheten känns långt ifrån och jag kan inte hjälpa att undra, blir vi kvar här föralltid? den perfekta lägenheten, med trägolv, vita väggar, högt i tak och en inbjudande känsla. är det verkligen så mycket begärt? håll utkik mina vänner, för denna gången hjälper inte ens Mr brightside mig.

idag är världen stängd.

och vipps, också har världen stängt sin dörr igen och jag har ingen inbjudan. idag är en sån dag när alla odds står emot en och världens sju delar hänger på mig. allt på mig. det bästa med att känna sig nere och ledsen är att man kan använda frasen, there's no place like home, man får äta hur mycket som helst lagligt och att man faktiskt vet och har ett intyg på att någon alltid finns där. nästan alltid iallafall. idag har jag stängt in mig i mitt inre bo och lyssnar på låtar med så litet innehåll att jag inte ens kan förstå att dom är gjorda.

idag är det inte okej.

hörde jag R?

skönhet är något av det vackraste som finns. verkligen. så mycket olikt men ändå så likt. men som vanligt toppar Rachel Bilson alla listor, ever.

I'm back

att vara hemma igen känns som ett lyckligt lugn. och att få chansen att vara tillbaka i de trygga armar jag faktiskt tillhör lämnar jag Norge för. hur mycket jag ens faktiskt trivs i Norge så är det utomordentligt bra att få komma tillbaka till rutiner. fint tycker jag. men när man kommer tillbaka till verkligheten knackar även herr skola på dörren. nu längtar jag efter bruna nakna ben och sommarlov och dagar då jag inte behöver ropa på hjälp efter Mr brightside.

Norgekärlek

att ha resefeber

det här med resefeber och what a boring name är en sådan usel kombination. något som inte ens passar och skulle aldrig fått vara tillsammans. nu sitter jag här med hjärtat i halsgropen och känner mig gråtfärdig. precis allt känns fel just nu, och min toleranströskel är så överbelastad att det räcker med en låt från U2 också gråter jag. bokstavligt talat. var tog du vägen mr Brightside?

Lusselelle

lagom till den tolfte mars kom snön åter igen och jag sitter här med lussebullar och tittar ut över Helsingborg. och tänker att Helsingborg aldrig varit finare. faktiskt. just som jag ska ge mig av till landet jag trivs så himla bra i, tycks mitt eget blivit till ett stort snöslott. fint, ellerhur? för om två dagar är jag tillbaka till landet långt långt borta, inte minst sagt



Älskade Norge.

I'm back

nog tar det mig fyra dagar att få tillbaka skrivlusten. FYRA! plugg tar tag i mitt hjärta ordentligt och idag kände jag tårar som sved bakom ögonlocken. hur hemskt? jag unnade mig därför att gå ner i stan och köpa litet i.d smink, välbehövligt tycker jag. och förresten, har jag ens sagt hur mycket jag älskar deras produkter? tydligen inte, men iallafall såhäääääääääär mycket. ungefär.

lördagkväll och gott&blandat. jag sitter här i en underbar etage lägenhet och barnvaktar. eftertexten på sex and the city rullar ner för tvskärmen och jag kan inget annat än gråta när två meant to be's som Carrie och Big går ifrån varandra. två olika håll liksom. 

jag är och köper mat till mig själv. home alone. helt själv. när jag kom hem och stod klar med skaldjurspajen slog beslutsångesten mig. på vardagsbordet låg min bok, låt den rätte komma in. bredvid den sex and the city boxen. jaha, och nu då?

Ebba og lille meg

MELODIFESTIVAL!

by winck

just nu känns min toleranströskel så nertrampad att det räcker med en knuff också faller jag. i kampen mellan verklighet och dröm känns räddningen långt borta. att tappa tron på lycka och se sitt liv passera i revy tycks vara min grej just nu.