och vipps, också har världen stängt sin dörr igen och jag har ingen inbjudan. idag är en sån dag när alla odds står emot en och världens sju delar hänger på mig. allt på mig. det bästa med att känna sig nere och ledsen är att man kan använda frasen, there's no place like home, man får äta hur mycket som helst lagligt och att man faktiskt vet och har ett intyg på att någon alltid finns där. nästan alltid iallafall. idag har jag stängt in mig i mitt inre bo och lyssnar på låtar med så litet innehåll att jag inte ens kan förstå att dom är gjorda.
idag är det inte okej.
idag är det inte okej.
1 kommentar:
Det gjorde ont jag, ena halvan av armen var olidlig och andra okej, men man inbillar sig nog att det ska göra mer ont, man vänjer sig vid smärtan efter ett tag, jag tyckte det var ganska fascinerande att kolla på. Men ont gjorde det, utan tvekan :p
Dock känner jag mig jättejättejättenöjd så det var helt klart värt smärtan, du får se i skolan imorgon, bilderna är allt annat än rättvisa. Min tatoo är ju alldeles plastig och kladdig just nu.
Skicka en kommentar