idag packade datorn ihop, min livlina till omvärlden och mitt hemliga hjärta. faktum är att jag riktigt kände hur alla mina celler dränktes i obehag och jag var tvungen att göra något drastiskt för att hålla tankarna borta. jag var ute från världen. jag kunde inte ens skriva hur mycket jag faktiskt ville rädda den. jag var superwoman utan mina krafter. hur hemskt liksom?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar