min to-do-list känns längst ever. trots det tycks jag inte få mycket gjort. det slog mig då, varför vi alltid behöver en knuff i rumpan för att få något gjort. medans jag tänkte, och tiden tickade, fann jag inte något svar. kanske är vi för osäkra för att vara självständiga och göra våra to-do-list's själva? eller behöver vi bara någon som kan agera skyddsnät?
och har man redan hittat sitt skyddsnät, tja, då är man nöjd.
nu kör vi, to-do-doie-list.
och har man redan hittat sitt skyddsnät, tja, då är man nöjd.
nu kör vi, to-do-doie-list.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar