jag lyssnar på thats what friends are for och känner att nu har jag mig själv i mina egna händer. det här är jag. jag dansar av ren lycka runt på ovanvåningen och ser min och julstjärnans spegelbild i fönstret. jag blir litet rörd när jag tänker att det är bara några ynka veckor kvar av 2008 och tänker att jag kommer allt längre bort från pappas död.
spegelbilden av oss tynar bort när grannarnas spotlights tänds.
spegelbilden av oss tynar bort när grannarnas spotlights tänds.
anna winck åttonde december tvåtusenåtta helsingborg
nostalgi är fint, det får oss att minnas det man inte minns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar