twenty two fourteen

när orden tryter och lusten att skriva, ligger under nollstrecket är något som jag ser i samband med bloggtorka. litet heja? nja, inte ens ett litet hejaheja bjuder jag på. jag tar gärna den andra delen av mitt liv framför skrivandet, men känner ändå att prestationsångesten är högre än någonsin. kanske måste jag göra något storartat som att rädda världen, för att känna lugn och ro liksom? kanske har jag hamnat i mappen bisarr och sitter fast?

kanske är jag faktiskt fast, tänker jag. och sen säger jag, idag är världen stängd och fnissar länge.