att se sitt eget liv spegla sig i någon annans är något så emotionellt att det är näst in till problematiskt att beskriva. i taket lyser stjärnorna beskrev det flicka som med ett brustet hjärta förlorade sin förälder, precis som jag. aldrig har jag känt igen mig så och så sällan har det varit så känsligt. det blev ett par svullna ögon som såg eftertexten rulla ner för bioskärmen idag och en flashback som gjorde ont.



It’s a hole that I’ll never quite fill.