gryningen har smugit sig på och boys 2 men sjunger end of the road. jag är home alone och ser hur havet håller uppe de scandlines som är på färd mot Danmark, ser hur frosten kramar om äppelträdet och blickar in mot Amelies rum som står tomt. utanför mitt fönster fortsätter allt precis som om dom inte vet. dom vet ingenting, men Boys 2 men's röster avlägsnar sig inte fast än att världen där utanför håller på att rasa.

kanske är världen öppen imorgon.