annas torsdag.

en välmående anna traskade upp i gatan. och vet ni vad? allt kändes så mycket bättre när jag kom ut. för ut ur mitt gula hus for jag, för att hämta min pizza. och för en gång skull så spred det sig ett lugn i hela kroppen. jag kände inte av förkylningen längre, andas in och ut. så lugnt så fridfullt. vilken harmoni. när jag passerade gatukorsningen med stora steg så kom tillochmed ett leende fram. Skatan satt fint på en gren och tvärs över gatan promenerade ett par. ett sånt dära gammalt par, så som bara har varandra. när jag kom in på pizzerian med mitt leende, så hälsade alla som befann sig i de lilla utrymme. den är ju trots allt kallad minipizzerian. pizzabagaren uttalade orden smaklig måltid i sitt alldeles eget främmande sätt att tala. så speciellt. och visst kan han baka, kvarterets godaste pizzor. min måltid var smaklig, likt han önskade. varför inte då sätta igång, älskar du livet med björn kjellman? - nej, där gick det för långt. ha ha,
men fortsätta spela honey and the moon får det bli.
nu ska jag fortsätta njuta av min alldeles egna torsdag. min torsdag. annas torsdag.