att vara på jobbet och bara finnas till i omgivningen bland de få barnen som är på kindergarden kan jag göra för de pengarna jag kommer till att tjäna. jag ska inte skriva något speciellt för ögonlocken är tunga som bly. men det jag vill ha sagt, är att vissa barn kommer inte fram tillräckligt. när klockan är nio på morgonen och det är dags för samling sjunker de få barn, endast ner i ett hörn och är där som utfyllnings objekt. mimar imse vimse spindel och får inget visat intresse från de andra. visserligen så tycker jag inget vidare om de personer som är uppmärksamhets narkomaner och som ständigt ska stå i centrum. men dessa små knattar vill inte synas. till en viss del är barn blyga, men det märks tydligt när de gått över gränsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar