en sak i taget

jag förstår mig inte på mig själv, varför jag ständigt hoppas på att saker ska ske, som jag i självaverket vet att de aldrig skulle inträffa. just nu tar mitt psykiska över de fysiska. och om jag tänker efter så var det ett bra tag sen, jag såg mitt liv som sorgfritt. att uttala orden glad och lycklig är i högsta grad lätt, men en lycklig bubbla spricker så fort nålen är inomräckhåll.
- att se svart på vitt är jag extremt duktig på och med handen på hjärtat så vet jag att en hel drös med folk här i helsingborg, hade följt med över den kanten, inte sant? -att ta ut sina känslor i förskott har jag lärt mig mer och mer att hantera under den senaste tiden. om jag skulle satt pennan på papperet hade jag kunnat kryssa i rutan "på god väg" och veta att för en gångs skull jag gjort rätt. men min nervositet har även smugit sig fram inför gymnasiet. jag lämnar grundskolan nu och står på mina egna fötter. jag är självständig numera, från och med hösten får ni lära känna nya anna som ska ta skolan på allvar.