beauty

någon annan som borde få pryda varenda utav vouges omslag är Rachel bilson. hon är så himla snygg, bokstavligt talat, världens snyggaste.

dagens shopping

jag har strosat runder i la stada mest hela förmiddagen och hittat dessa godbitarna. + ETT NYTT TRÄNINGSKORT PÅ AKTIVERUM! (hejdå till dallrande lår) he he. jag har använt på tok för mycket pengar, men det är ju faktiskt nyttiga saker jag införskaffat mig! halsduk, underkläder, cardigan, nagelack också sex and the city the movie. (förutom marabou amigo)

Mr brightside

thats me!

iallafall ska jag, mr brightside faktiskt vara brightside tills söndagskvällen är över och jag kan få sluta mina ögon. för nu sitter jag här, solkysst och spelar mr brightside på högsta. oc-season 2 ska snart få göra sitt och pigga upp mig, fånga mig helt och ta med mig till california. en sådan söndags-kväll har ni inte att skryta med, ha!

imorgon hade jag faktiskt tänkt att känna mig litet som en vuxen anna, (fortfarande är jag the boring name). jag ska ställa klockan på tidig tid, springa ner till the fake sun en gång till också får solen göra mig lite rosig om kinderna. därefter ska jag gå ensam hem i morgon-mörkret och köpa bullar till mig själv. gå hem till villevillekulla och göra mig en utsökt frukost och äta alldeles för mig själv i soffan. en sådan måndags-morgon har ni inte att skryta med va, ha! (igen)

my babies

-kvinnans bästa vän.

när tiden står stilla

jag vet inte ens varför jag sitter här och försöker att skriva nu. jag har endast ork till att lyssna på låtar som inte har något vettigt innehåll, förstår ni? gång på gång drar jag med mina fingrar i cirklar runt ansiktet och försöker dra sömnen ur ögonen. det funkar inte, jag funkar inte. jag sätter stopp. och ska försöka äta lite, fast jag inte är hungrig.

tick tick tick

p u h

jag är så trött på att hänga läpp, gå runt och se ut som en slas hase och inte vara okej. nu trånar varje ungdoms själ efter lovet, och visst är jag med i den drös med folk. men inte på samma sätt.
för fattar ni inte det?____ jag _____är _____inte _____okej.

strawberry swing

miss Winck

Idag har jag varit fel på alla sätt. med tanke på att jag störtade i backen med humöret och blev ett stycke dyster. ändå förstår jag inte varför, för jag hade en fin höst dag i skolan, då jag och finaste sp1b tjejerna tog våra höstjackor och vantar för att hoppa ner i stan på och luncha på bomb. helt sjukt gott. kanske var det de där med provet, att jag var ett litet jävla poäng ifrån att skriva ett högre betyg. (dagens ilands problem med andra ord!) som ni ser gjorde jag om lite här på bloggen, fixade i photoshop i ett antal timmar och nu känner jag mig stor nöjd. vad tycker ni?

(och en annan bild från innan idag, när jag och syster fotograferade!)

ANNA - WHAT A BORING NAME!

eller vad säger ni?

berg och dalbana

också åker jag på den igen, eller rättare sagt mitt humör fastnar i banan och dras motvilligt ner i störtbacken. från en början sitter jag bekvämt i en tygstol, följer med strömmen och upp i spåret far jag. när jag kommit upp på toppen av högsta möjliga l y c k a är det något som faller, stolen i berg och dalbanan fortsätter med banan och jag störtar i en 70 graders backe rakt ner på trä. utan att någon som helst ser. varje gång jag gör så här blir det allt hårdare att ta sig upp för den stege som bryts ner. numera har jag inte någon stol att sitta bekvämt i för att luta sig tillbaka och kunna säga att, fy vad bra jag mår. för varje gång jag andas ut efter en kris och bestämmer mig för att starta på ny kula, öppnar sig en avgrund och jag faller handlöst ner och varje gång jag faller frågar jag mig ständigt hur många gånger till, jag ska behöva falla, innan jag ska få vara okej.

life in technicolor?

generösa människa?

ett par sånna här snyggingar hade jag mer än velat plocka hem från calitroots. tråkigt nog så försvinner en älsklingstusenlapp om jag bara tar steget och klickar hem ett par.
men Ha Ha, för vet ni? jag fyller år om en vecka. ett år äldre än förrut och så ett flertal silverkronor slinker därmed ner i plånboken.

Y to the E to the A to the H

attention hoe

idag har lycka varit att få, bära finaste kläderna från monki.

ACK SÅ FEL!

det här med skolfoto samt anna går inte bra ihop. det är inte ens en kombination av något slag för så dåligt blir det ständigt. men faktiskt så har jag nog aldrig blivit så ugly som jag blev detta år. 2008's skolfoton blev under all kritik tack vare mitt allvarliga ansiktsuttryck och jag har lusten att riva sönder alla skolkataloger som kommer ges ut i helsingborg om någon månad. jag är tjurig och min pluggteknik försvann med humöret. så nu sitter jag här med frusna händer och ska läsa lite fast jag inte begriper.

jag ska försöka läsa, iallafall tills mina missnöjen om skolfotot försvinner.

ih lyckopiller

här springer Jag upp och ner mellan köket och övervåningen. pyttipannan står på värmen och fräser bland margarinet.
smöret hoppar på stekpannan som små ivriga barn gör efter godis.

nu sitter jag här med pyttipannan i knäet och ska trycka på play på sex and the city, the movie.

sitta här hela dagen och låta himlen därutanför skifta i färger och se hur mörkret kommer. och förresten! jag är i stort sett klart med mitt sp-intro arbete. ja, jag är nog världens flitigaste. ;)

New York, I love you
but you're bringing me down.

my destiny.

här sitter jag, lite rörd och skriver mitt sp-intro arbete. för er som inte vet så skriver jag om bearbetning av sorg och syftar främst på cancer med tanke på att min pappa avlidit i cancer. jag har nästan tyckt det känns en del obehagligt att läsa om bearbetning av sorg, med tanke på att jag finner mig själv i varje mening. det här är jag dom skriver om, det är jag. men nej, detta är normalt. detta är sorg. det är såhär en människa ska reagera. och det känns så himla lätt nu på ett sätt, för nu vet jag att det är rätt. eller inte rätt. för rätt hade det varit om pappa suttit bredvid mig nu och hjälpt mig att skriva mitt arbete.

m a g i c

matlagning på g.

helt blö så felfel jag var igår

lite just dance vid matlagning
min söta ebs

här satt vi till klockan 2 med vattenpipa, tändaljus, massor av prat och en glasskartong
där våra fyra skedar grävde i den krossade choklad glassen.
tack för fina människor som er

better off alone.

ibland kanske det är lika bra att man låter humöret bero, fast man känner sig som världens lyckligaste när lyckoruset befinner sig vid ens sida.


för det är fel att ta ut lycka i förskott, för vips som det är så står man där med ett ledsamt ansiktsuttryck av så himla många olika anledningar. då man kan tråna efter stunder som bara fått en att småle, att bara känna ett litet lyckorus genom kroppen och bara vara okej. som sagt, lev för stunden, ta vara på de du får och så får du ut så mycket mer. man fångar ögonblicket, memorerar så att man kan minnas, hoppas efter stunder som sådana igen. så om du någon gång känt dig ensam, utstött, borta, ängslig, fel så se framåt. för hur wrong och orätt det känns så kommer man en dag kommer man stå där med leendet på läpparna som aldrig varit lyckligare och sitt egna lyckorus som inte slutar att spreta genom kroppen. för jag vet att den som kämpar efter lycka får desto hårdare för sig, men den som står där, hoppas, önskar i smyg och tar vara på stunder som fått en att må bra kommer till slut att få de man önskat till sin vardag.

<3

Jag satte på mysmusiken på systers ipod, grävde i gamla lådor där jag fann min stora saknad.
jag blev helt paralyserad av att titta på foton, skrivböcker och annan nostalgi. när jag satt där helt förlamad, rotade bland mina bilder, kom pappa upp. vips och så log han där på fotografiet. log med hela ansiktet eftersom han med sitt leende dolde sin sjukdom, sin smärta och sin svaghet. jag kunde inte låta bli att bli ett stycke rörd, och det är väl inte fel? jag kollade i mina skolböcker från 2:an. en mening löd såhär: idag var jag på sjukhuset hos pappa. jag menar, tänk att jag ens ska behöva skriva så. pappa ska inte ligga på sjukhuset, pappa ska vara hemma. inte under en gravsten, inte under någonting! då slog det mig att vi kommer snart flytta, jag kommer få lämna ifrån mig mina minnen i detta hus, pappa som har till och med försvunnit ur min åsyn i detta hus. alla läkare som varit här hemma, lett åt mig och amelie, göra oss glada. jag beundrar min pappa, något helt otroligt. hur du kämpade igenom två år med en tung börda över din kropp. som gjort din papparoll under så lång tid av perfektion utan några som helst brister. för hur bra tror ni man mår när man tappar sitt hår, att man blir så smal så man knappt kan resa sig och trots denna skit så ler man åt sina barn, sin hustru och kämpar sig igenom dagar bara för att få vara med oss. åh vad jag älskar dig pappa. fortfarande så himla mycket, och jag kommer alltid, alltid göra.

so what.

ska jag tro? och våga låta mig själv hoppas. idag är det dåligt, helt sjukt dåligt.

miss piggy.

jag och linnea, 07.

efter ett telefonsnack med linnea, som hjälpte mig på traven (tack!) och en promenad med tess ner till hemmakväll (godisaffären vid gamlaskolan) känner jag mig mer än lättad än vad jag gjorde för några timmar sen. jag och tess köpte marabou amigo, zoo stång och bokstavligt talat så plundrade vi nog hela affären på godsaker. vi sprang i oktoberblasket genom parken och när vi kom hem duschade jag av mig fuktdropparna utifrån. efter det tände jag stearinljus i hela huset och har lagt upp alla mina älsklingar (marabou kakor) i mitt rum. nu sitter jag här med karamell färgat nagelack som jag inte haft sedan jag var i dagisåldern framför mig och jag, knappar försiktigt på tangentbordet så aoudkiht och c inte ska få rosa fläckar. tess är helt crazy och springer triumferande runt i huset efter promenaden och är ivrig efter mat. min och mammas mat står i ugnen, orup sjunger på högsta volymen och jag ska strax plocka undan alla nagelack som omringar mig i alla dess olika färger. sen ska jag busa med min fina tess, och äta gott, bänka mig mitt bland levande ljus och äta älsklingströst godis för att hela kvällen mysa med antingen oc eller gossip girl. vad tycker ni jag ska satsa på ikväll?

(Linnea, en utav mina närmsta. the model from england och jag måste bara skriva hennes efternamn: HUGHES! hur coolt liksom? numera kan ni se henne runt nu i Helsingborg eftersom hon gör reklam för sin skola, åter igen, hur coolt liksom? och de där med modellsaken jag skrev förklarar ju varför hon får vara klistrad på affischer runt i staden och inte ni andra! ha!)

jag kör en amelie

FREDAG-JUST DANCE! ikväll gästar zoey 101 i min blogg!
her she goes:
sjukt trevligt att få gästa i anna pannas blogg. anna and i har precis gjort ett mycket fint kort till jacuquline höhö, vi tejpa fast lite stulna tandgent bokstäver på ett fint jul kort. bokstäverna tog vi i skolan idag, kriminellerna är tillbaka. men nu ska vi till j med de andra sp1b tjejerna! tjing

the end.

heliga frediga och så är det inristat i alla hjärtan. ellerhur?

jag ska snart springa i skogen tills mina lungor slutar att andas, sen ska jag duscha bort svett och tårar. slå bort ilskan ur mina händer och sedan falla pladask ner på stengolv. idag är det inte heller okej.

mysfaktor nr 1.

magic

innan jag ska börja leka ambitiösa-anna så ska jag visa min passion. min stora saknad och numera nostalgi. jag kan ju detta, jag vet ju det. så vad är det som håller tillbaka mig?

kertchinga

jag är ambitiösa-anna. och jag har saknat att bara vara så. att vara x-tra duktig och göra bra ifrån sig. mitt liv var regisserat för kids som hängde i sandlådor i blöja, galonisar med techniclego och transformers. fejkade mitt målbrott och hylla min ungdom?

mitt liv har varit som hämtat ur coldplays låtar.

kenyanernas egna mowgli?

ibland är det okej att målmedvetenheten stannar på nollstrecket hela dagen och inte ha någon ork till att vara med på lektioner som handlar om kina. mina frusna händer tinar inte upp, jag känner mig något otroligt ofräsch och fel på alla sätt. i stort sett kanske det är något fel på mig, jag är så himla enformig justnu. jag vill gå i ide, sova en lång skönhetssömn och vakna och alla problem ska därav vara ute ur min värld. men sömn botar inte ett blekt ansikte, torra läppar och trötta ögon. nej, det är så fel idag. så himla fel.

hylla min ungdom dabaradibidibidobedam?

peace out!

ett stycke systrar på en söndag.

idag är det inte okej

jag är alldeles bubblig i kroppen av en överdos utav på tok för mycket socker, lyssnade på danska radiolåtar, duschade skållhett som gav en lugnande effekt, tog på mig en badrock, satte mig på yttertrappan och blev kall i lungorna.

jag vill aldrig att det ska bli imorgon.

badskum, stearinljus och mat

plump plump plump, jag badar och inser att jag blivit förstor för vårt badkar. innan kunde jag ligga med benen rakt och ha cyklop eftersom min lilla kropp försvann under vattnet, numera räcker vattenytan precis över brösten. jag kurar ihop mig till en liten boll och drar in benen så nära kroppen som det går. skummet blev litet som små öar i badkaret som spred sig över min kropp. plump plump plump, jag ligger ensam i badrummet och hör tydligt när vattenkranen släpper ifrån sig ljumma droppar och möter ytan. så fort jag rör mig fladdrar lågan över de vita stearinljuset och jag blir helt varm. nu sitter jag här i min badrock och känner att hela huset luktar stearinljus och skinkpaj. maten står i ugnen och mamma ska snart få servera och känna sig stolt när vi bara mumsar i oss hennes helt utomordentligt goda måltid. plump plump plump, ärligt talat så kan jag inte svara på om jag mår bra eller dåligt.

1 oktober

regnet piskade på mina nakna händer och jag trodde nästan att det var hagel som föll från himlen när jag cyklade och mötte upp c vid parken för några minuter sedan. barnskrik uppifrån dagiset kom som ett spjut och ekade mellan husen, alla barnen ville givetvis hoppa i de få vattenpölarna varken med eller utan gummistövlar som la sig på gården. då dagisfröknarna tog skydd under en markis och för att äta mariekex. det är så himla typiskt, men ändå så himla mysigt på något vis. nu har jag satt på mig mammas pyjamas byxor som får lite fläckar ibland när mitt våta hår droppar i mitt knä. utanför fönstret tycks regnet inte svika mig och jag ser delvis hur löven försvinner med blåsten och landar på vår tomt. himmeln över havet är mörk (se bild) och man ser danmark knappt. ändå gillar jag det, i hemlighet.