och som varje vårtermin börjar dra ihop sig, sitter jag alltid här med Mr Ångest vid min sida som biter tag i mig och påminner mig om min studiemotivation. kanske vore en bitch-slap på kinden inte helt fel? regnet duggar på fönsterblecket och jag tänker över allt jag gjort fel och att jag inte alls är komplex. inte ens nära. men kanske är våra misstag det som bestämmer vårt öde. för utan dem, vad skulle då forma våra liv? och om vi inte lär oss utav det vi gör fel, hur ska vi då bli förälskade, ta studenten, leva eller rent av vara dom vi är idag. och som de sista gröna knopparna slog ut, så växlar årstider, byggnader blir nya, folk flyttar, skolor läggs ner och påvar dör. människor kommer in i våra liv och försvinner lika snabbt igen. men det som är plåster på såren är att veta att dem man älskar och ibland tar förgivet finns alltid i ditt hjärta.