no more miss hero

hur kan någon med sådan stor potential välja för sin egen livsstil att falla ner i de så kallade mest avskyvärdaträsket? jag kan inte hjälpa att bli en aning förbannad och till och med uppretad av de som med så stor kapacitet kan bli en karaktär som man senare äcklas av. jag tycker samtidigt det är synd och med min kreativa hand hade jag kanske kunnat göra något åt en sådan här situation. men jag är för lat, jag är för trött för att ingripa i andras problem, jag ligger på latsidan och har helt enkelt slutat agera som


miss hero.

jag har kört gokart!

you heard me! och jag var helt awesome! nja, de där sista nämna awesome är fel. jag var dålig, och då menar jag helt sjukt dålig, kass och jag rent ut sagt sög. jag krockade 2 gånger och körde mitt egna race, trots att de andra varvade, skrattade och hånade mig. men vad är det man säger," när man har ramlat av hästen en gång är de bästa att hoppa upp på ryggen igen" så watch out!

nu: hungersnöden tar kål på min mage, så jag skriver mer sen! hallelujah

mr brightside

klockan ska strax hoppa över 11 snåret och jag sitter i min nya odd molly blus (se bild) och läser geografi. vilket kap liksom!

upp och ner

det är något magiskt i tårar, något amazing i kakor och därav förstår jag mig på de personer som tröstäter. helt och hållet. kanske vet jag inte varför jag sitter framför datan en lördagkväll då mina bebistårar blivit till små popcorn som envist hoppar på insidan och utsidan av mitt ansikte. plugg som står mig upp över öronen och det jag antecknar inför provet har nu blivit till terapi. istället för att skriva att geografi är jordbeskrivning står mina känslor omfattande på ett papper. till råga på allt har jag en blåbula vid min vänstra tinning. isnt it ironic?

to good to be true

hela huset är höstmörkt och jag ser ut över fina havet, över fina himmeln som speglar sig i havet i färgerna rosa, blått, mörkblått och skiftar ibland till en aning gult. himmeln sträcker sig över danmark där det blinkar något otroligt för tillfället, har ni fest eller? ser trädgården som är fylld med röda äpplen, löv som tess jagar när det blåser och rabatter av alla dess olika slag på sötsaker. det finns jordgubbar i jordgubbslandet, hallon i hallonlandet, smultron som man kan trä på strån och krusbär som växer på buskar. jag vill se ronja springa i höst löven och göra sitt höstskrik (vårskrik), se ida sjunga sin sommarvisa och trä smultron på strån, se pippi göra en jordgubbstårta i vårt kök med grädde samtidigt som tommy&annika dukar till oss fyra, se barnen i bullerbyn sitta på vår stenmur och äta hallon, se madicken plocka höstäppeln i sin vita klänning, se när emil och tess busar i löven, granska när lotta och hennes syskon plockar krusbären och lotta säger något i stil med "täänk för att jag kan det". längst uppe i villevillekulla står jag, karlson på taket fast utan propeller och tittar på alla barnen som leker i min trädgård.

paint the silence

life is wonderful

release me

att tappa sin glans och falla ner i ett träsk som man under hela sin livstid försökt att komma upp ur känns numera lönlöst och näst in till värdelöst. men alla vet ju att trampa på våtmark är som att gå på löpband utan att komma någon vart. i mitt träsk är det annorlunda, då har omgivningen slutat att trampa, slutat att försöka och deras strävan har blivit till att knuffa tillbaka mig och strunta i att plocka upp mig ur mitt träsk. kanske vet jag nu hur det känns att förtjäna att ligga under lera.

release me

trotsålder?

kajsa har kommit in i en ålder då hon är otroligt framåt och allt är jätte snyggt! min sovtröja var jättesnygg, jag var tydligen jättesnygg i håret trots att mina lockar spretade åt alla håll och mina skolböcker som låg på golvet var "baa så coola". när vi var ute i parken förrut tyckte hon att löven såg glada och snygga ut. yey? när vi kom hem från parken hade vi varit och plockat röda äpplen, jag bad då johan med mina händer fulla utav frukter, att öppna grinden som för första gången sen vi flyttade hit var stängd. "nää, det kan jag inte" svarade han i en ton som var likadan som här kommer jag stå tills dinosaurier kommer tillbaka och försvinner igen.

jag känner på mig att jag har en lyckad kväll framför mig, eller vad tror ni?

förstås jag är en fighter, slutar aldrig slåss

förstås jag är en fighter, slutar aldrig slåss

det är mörkt som i graven utomhus och ändå är klockan bara nio. jag är skrivsugen och känner endast för att skriva av mig. jag vill göra något storartat som att hoppa från ett höghus rakt ner på asfalt. det är en sak som en idiot skulle göra, men vill man komma i kontakt med omvärlden så är det vad jag kallar storartat. för idag känns det som jag bär hela världen på mina axlar, och världen hänger på mig. och det enda jag kan komma på är att dyka rakt ner i betong. watch out, anna is here. jag har en tendens till att låta som om jag vore underlig, märkvärdig och lite bisarr, men hey bättre är väl det än att bara vara en utav helsingborgs uttjatade personer?
ändå kan jag inte sätta sätta fingret på varför det känns som att världen rasat framför mina fötter, för idag jag har unnat mig både en ny tröja och tio minuter hos fejksolen. till och med färgade jag mina ögonfransar, jag var liksom bara vara. skönt va? tja, de sist nämda skönt va borde egentligen varit behagligt om jag låtit mig själv koppla av. men hur lätt är det när världens 7 världsdelar spridit sig över min kropp? jag kanske har fel, i guess. godnatt.

"jag blev full på min coca cola"

ih, vad är nimis fint! det är inte klokt vad man känner sig liten när man klättrar i berg, i gamla fina otroliga pampiga trädhus. dagen kortfattat i en mening, "nudist betraktaren i din mobil" dont you think ebba? ;) när vi åkte skolbuss hem blev det litet som när jag var liten, när man hade varit ute en hel dag i höstvädret med familjen och man var sådär rosig om kinderna. och man hade endast lakritsnapparna kvar i sin godispåse som man sög på i baksätet. men idag när vi åkte buss hem åt jag ingenting. jag njöt bara av mig själv trots att jag hade alla i sp1b kring mig. när jag kom hem sprang jag och pussade varenda centimeter av världens finaste c. för den som säger att kärlek inte finns har fel. och den som säger att lycka bara är ett annat påhittat ord i svenska akademins ordlista har också fel. så fel.__från det ena till det andra som inte tillhör detta så, vet ni? JAG HAR BÖRJAT PÅ MITT SP-INTRO ARBETE. eller nja, duktiga c nöp mig i örat och sa att jag fick sluta ligga på latsidan. också hjälpte han mig, duktigt va? tack vare den fina hjälpen är jag klar med min inledning nu. thank god säger jag bara!

& älska livet, igen.

coldplay!

ÄR JAG KONSTIG? efter att jag lagt på luren för 2 sekunder sedan blev mina tårkanaler till en stor kran. för er som inte vet så är min syster i globen och tittar just nu live på COLDPLAY! fattar ni? jag fattade inte först när hon ringt första gången och bakgrunden fylldes med "violett hill" min absoluta favorit! andra gången hon ringde var det "speed of sound" och tredje gången var det "fix you". publiken rent ut sagt skriker och jag hör speciellt amelies röst, " all that noise, and all that sound, all those places I got found." det blev ett tårbad över att publikens fix you, över amelies och tess extra glädjerop! inte konstigt va? nu väntar jag bara på att min mobil ska spela scotty doesnt know så jag kan få lyfta luren och höra the scientist! RING DÅ, RING!!

essil on

det är en alldeles speciell känsla att komma innan för dörren när huset står tomt, sätta på sig myskläder och plocka godsaker från kylen, bädda ner sig i soffan och vänta på att simpsons ska sända sitt 79224 avsnitt. det är något speciellt de där efter att ha varit ute i luften som tycks vara friskast ever. och temperaturen ligger nog på nollstrecket. men visst är det härligt? det är liv i luften och det är höstkänslor. jag vet inte om jag ska tro på att jag mår bra eller dåligt. för är det någon som ligger under nollstrecket så är det jag. men mitt i graderna så finns det någon som alltid plockar upp mig när jag faller rakt ner på kall kullersten. och vad vet jag, vad jag hade gjort utan denna person.

nu ska jag ner på nedervåningen, bädda ner mig för att titta på 2 1/2 män.

/ anna, the boring name

all back again?

definitely different

jag vill sitta på yttertrappan. jag vill hitta mönster bland stjärnorna. jag vill se grannen gå in och ut och ut och in. jag kan ju nästan allt som händer här i gatan, jag kallar det: news på tågaborg by anna. vem är det som har gjort repan på toyotan? och hur gammal är gubben som bor längst upp i gatan? också den där familjen, undra var dom köpt sin stora studsimatta, toys o'rus? maxi? jysk? men egentligen vill jag verka lite upptagen och säga något i stil med: "äeh, jag har ju faktiskt andra saker att göra än att sitta här i fönstret och kolla vem det är som gör skåror på hbj - 083. jag ska ju laga mat, läsa läxan, skala banan, vika mina kläder i garderoben och skriva dagbok. så jag har faktiskt inte tid och iaktta vem det är som gör reporna på toyotan!"
VEM ÄR DET?

nu har jag suttit här i en halvtimme och tänkt på hur jag ska fullfölja detta inlägg, så nu skriver jag och suddar - suddar och skriver. idag vill jag sitta i min lya inne kroppen och undvika höstens lövfärger. trots att jag väntat ivrigt, nästan trånat efter lövverket. men what ever if dom blåser bort idag, för i dont care. jag dissar orättvisa och hissar ingenting. för vad finns det att hissa när alla ens celler dränks i förtret och känner vrede? vänta, jag vet: -absolut ingenting. nu måste jag bara sova.

(vem är det som gör reporna? stackars TOYOTA!)

<3

det finns dagar på året som gör alla barn lyckliga, varenda själ och varenda sinne tycker om julafton, likså sina födelsedagar. men det finns bara en enda dag om året, jag fruktar mest. en dag som ligger mig tungt om hjärtat och biter ner mig bit för bit. idag är det 8 år sen jag såg ditt allför välkända ansikte. idag är jag bara tyst och ljudlös. främst för att jag inte har orken till att vara ledsen. när jag kom in på kyrkogården fylldes jag av en tom känsla. alla gravstenar placerade nere i jorden. fina gråastenar med namn graverade och regndroppar öste ner. under mitt paraply hade jag kunnat sitta hos dig i timmar och bara titta på just din gravsten. det är den finaste gravstenen jag sett på hela kyrkogården. minst sagt i hela världen. jag vill att du ska komma hem igen till mig, mamma och syster.

jag saknar dig älskade pappa.

bury me

by me

någonstans inne i min kropp är det någon som har byggt ett bo, ett litet krypin där jag kan gå i ide så fort något blir fel. i min lya tar jag skydd när regnet aldrig tycks sluta droppa, då jag inte har lusten eller orken till något och helst vill undvika omvärlden. faktum är att när jag är inne i min håla märker jag hur varendaste cell badar i välbehag.

heja mig liksom?

B som i bröllop

titta vad jag hitta!

HEJ OCH VÄLKOMMEN TILLBAKA TILL GRÅASKITSVERIGE.

la smör et lipgloss et platthårigasyster et inklämda minismör.
& ge mig zoey 101!

hello and goodbye

innan jag kom innanför grindarna till villevillekulla idag så stod det en flyttbil ivägen. ska vi flytta? SKA VI FLYTTA? ÄR DET SÅ ATT VI SKA FLYTTA? -nej. storebror är på väg bort. till en ny lägenhet, och visst kommer det känns annorlunda, en aning konstigt att inte ha någon att springa in till sent på kvällen när man vill låna filmer, ingen mer dunkadunkamusik och inget mera, "vad gör du" skrivande, sena kvällar på msn trots att vi sitter vägg i vägg. hejdå och vi ses imorgon på bröllopet!

for sale

hela jag ligger under nollsträcket. fast det är16 grader ute så har termometern frysit till is. vägrar att ändra sig, nada reaction! mitt humör har blivit som den mobbningsreklamen som går på mtv, (givetvis är inte jag översittaren) men humöret har blivit till den fotboll som rullar ensam hem genom staden från fotbollsplanen och lägger sig någon stans hemma i garaget.

så känner jag! gå och lägga mig i garaget va, stirra in i väggen va, bita på mina slarvigt målade röda naglar och somna. ska jag in i vevan nu igen? jag rear ut min själ.

dagens shopping

cheap monday linne från tretton. snyggsnygg baksida

this is me.

jag har annat att göra! exempelvis... ligga i soffan och låta friends ta med mig till new york, damsuga hela nedervåningen, läsa i samhällshäftet, gå ut med tess, lyssna på coldplay, städa mitt rum och duscha. just som jag skriver detta är det något som rör sig i ögonvrån. det är grannen som står i trädgården, jag granskar noga de få löv som lagt sig på deras välklippta gräsmatta. nu vill jag att solen ska spreta genom lövverket, fåglar ska sjunga och se barn gunga i parken. förresten! åh vilket fint hus dom har! här sitter jag i villevillekulla, ofräsch och dricker oboy. sorgligt. jag borde duscha. tjing

the click seven

att ha sammarbetsövningar, spela sällskapsspel, bada i stenbrott, rädda smågrodor från att bli överkörda, grilla korv samt berätta spökhistorier vid elden


är lägerskola för mig.