upp och ner

det är något magiskt i tårar, något amazing i kakor och därav förstår jag mig på de personer som tröstäter. helt och hållet. kanske vet jag inte varför jag sitter framför datan en lördagkväll då mina bebistårar blivit till små popcorn som envist hoppar på insidan och utsidan av mitt ansikte. plugg som står mig upp över öronen och det jag antecknar inför provet har nu blivit till terapi. istället för att skriva att geografi är jordbeskrivning står mina känslor omfattande på ett papper. till råga på allt har jag en blåbula vid min vänstra tinning. isnt it ironic?