by me
någonstans inne i min kropp är det någon som har byggt ett bo, ett litet krypin där jag kan gå i ide så fort något blir fel. i min lya tar jag skydd när regnet aldrig tycks sluta droppa, då jag inte har lusten eller orken till något och helst vill undvika omvärlden. faktum är att när jag är inne i min håla märker jag hur varendaste cell badar i välbehag.
heja mig liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar