att dansa

idag är det näst sista dagen på skolan. dom spelar white christmas på radion och jag snor mig själv för att svänga på ovanvåningen i min sista dans för i år. jag blir rörd när Bing Crosby sjunger och jag fylls av en lättnad som säger att skolan är slut imorgon men också ett samvete som ligger tungt och viskar att du hade kunnat prestera bättre anna. jag känner att min sista lycko-dans blir till en känslomässig brylépudding som knackar på axeln och säger sluta, sluta nu.
jag avslutar min sista dans och går till köket och läser tidningen. det står om jordbävningen och jag tänker åter igen att det är dags att rädda världen.