hela villevillekulla luktar granbarr och i vanliga fall hade jag njutit som mest nu. men det är något som vrider och vänder på sig. hela min värld har tagit ett steg bort från mig och jag försöker inte stoppa det. mitt snack om att rädda världen och bortförklaringar om att världen skulle vara stängd är något som har fått mig lugn ett par sekunder till bara för att rädda mina celler från att drunkna i obehag.
kanske kan jag inte rädda världen, trots allt.
kanske kan jag inte rädda världen, trots allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar