måndag 8 december 2008

you can always count on me

jag lyssnar på thats what friends are for och känner att nu har jag mig själv i mina egna händer. det här är jag. jag dansar av ren lycka runt på ovanvåningen och ser min och julstjärnans spegelbild i fönstret. jag blir litet rörd när jag tänker att det är bara några ynka veckor kvar av 2008 och tänker att jag kommer allt längre bort från pappas död.
spegelbilden av oss tynar bort när grannarnas spotlights tänds.

Inga kommentarer: