jag skålar för en ny säsong och sitter alldeles utmattad och kall i väntan på att maten ska bli klar. Stevie Wonder sjunger och blåsten slår mot fönstret. hans röst avlägsnar sig inte fast än att världen håller på att rasa. när Stevie sjunger håller sig världen stängd ett dygn till. eller två.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar